Och jag vill minnas det jag en gång glömde bort.

Kaffekoppar efter kaffekoppar. Trötta ögon under föreläsningar. Skoskav, samarbetsövningar och skratt. Kramar, bastumys, härliga människor, diskussioner om dialekter, nya ansikten, musik och världens bästa stämning. Under hela helgen. Åh, vad bra det var! Vädret var underbart, likaså maten, alla trevliga människor och hela vålådalen. Att packa ihop min väska imorse efter en alldelens för kort helg, kramas hejdå med dom finaste och påbörja en ett år lång väntan på att få ses igen, gjorde ont. Jag sover hellre i en oskön våningssäng en natt till, än att sova hemma inatt faktiskt. Ni är för underbara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0