Att lämna dig, var att lämna min trygghet.
Varje dag flyger tanken förbi. Jag biter mig i läppen och tänker på något annat. Jag har liksom blivit en sån som blundar för sanningen, för verkligheten. Jag blundar för det jag själv har skapat. Varje gång du tar upp det så svider det i ögonen och river lite i mitt melodramatiska hjärta. Jag har skapat frost inuti. Jag fick välja, men istället så vände jag dig ryggen. Att inte välja, är dock också att välja. Jag önskar bara att jag aldrig gick.
Kommentarer
Postat av: diddi
Fanny...?
Trackback
