F a n n y

Nothing left to lose.

 

Late night sex, smoking cigarettes.
I try real hard but I can't forget.
Now in a heartbeat, I would do it all again.

Now I see that you and me
were never meant,
never meant to be now.
Now I'm lost somewhere.

♡

Det kommer svida till, men jag behöver det. (Det handlar om dig)

Jag försökte med att begrava dig en gång. Varje ord jag kom ihåg gömde jag i ett hål i en sandlåda, täckte över med hjälp av foten och hoppade sedan på allt som jag tyckte var du. När jag var klar raderade jag ditt nummer och ritade ett kors i sanden. Det var en bra dag. Jag skrattade och gungade och var nöjd över att du var borta. Sen tog det några veckor innan du fanns där igen. Utanför min port varje kväll och med ditt namn på min display. Jag berättade att jag hade begravt dig och när du undrade varför, så sa jag bara att du gjorde ont. Du sa att du älskade mig.

 

Det är snart två år sen. Sen jag begravde dig och lät dig komma tillbaka. Hur många gånger du har kommit och gått sen dess har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag har svikit mig själv varje gång. Jag har förlorat mig själv i dig. Jag har saknat dig så att mitt skelett nästan har spruckit, och jag har förlåtit dig tusen gånger om. Det gör fortfarande ont, men jag vet att det går över. Nu är det vår, och snart byts smärtan ut mot sol. Dagarna blir ljusare jag vet att du är påväg bort ur mina tankar igen. Det kan inte handla om dig längre, och den här gången menar jag det.

 

Det är snart ett halvår sedan vi träffades sist. Jag låg så nära dig jag kunde, och din arm vilade runt min midja. Ditt fönster var öppet och i bakrunden så spelades låt efter låt. Utan att jag tänkte efter så nynnade jag på texten, och sen bad du mig att gå hem. "Kan vi inte ses imorgon istället?" Sen ringde du aldrig mer. Det betydde nog ingenting för dig, mig jag insåg den natten att det var över. "If this is what love feels like, I'm done with it" hade jag sjungit. Nu tänker jag begrava dig igen, men jag tänker aldrig glömma. Det finns inte längre några stjärnor som lyser för oss (men jag älskar dig fortfarande).

You were like home to me, I don't recognize this street.

(Första gången jag verkligen kan säga att helvete vad dålig kvalité det blir på bilderna på blogg.se)

 

 

En sån där låt jag stänger av när mina kompisar har satt på den, som jag kan ligga och gråta till i timmar på repeat, och som jag känner igen mig i varenda jävla ord. En sån där låt som beskriver hur mycket jag fortfarande känner. 

 

"I used to run down the stairs,
to the door and I thought you were there
to shape to comfort of us.
Two lovers locked out of love.
Oh, but I know you care.
I know it is always been there.
But there is trouble ahead I can feel it,
you were just saving yourself when you hide it.
Yeah I know you care,
I see it in the way you stare.
As if there was trouble ahead and you knew it,
I'll be saving myself from the ruin.

 

I know it wasn't always wrong,
but i've never known a winter so cold.
No, I don't warm my hands in your coat.

(but I still hope)"

Det finns inga vinnare i lekar för två.

"Du gjorde det för att få ett svar på om det var helt slut va?

För att liksom känna efter en sista gång och bara känna att han var borta?

Visst var det så?"

 

Hon tog orden ur min mun. Tömde luften ur mina lungor.

Fick mig att förstå mig på mig själv, en gång för alla. 

 

Never allow loneliness to drive you back into the arms of someone you know you don't belong with.

The books that I keep by my bag are full of your stories. That I drew up from a little dream of mine, a little nightmare of yours.

Drömmer så mycket om nätterna att jag knappt kan skilja på verkligheten. Längtar bort mest hela tiden och håller på att gå sönder av alla känslor som sliter på insidan. Hur kan man känna sig så ensam mitt bland tusentals människor? Ge mig ett svar på det, för jag vet inte.

Somehow, all the bleeding made me love you more.

I walk away from you, for the first time strong.
And I did my best to see it through,
now I'm watching you

just thinking, I was wrong.

 

I know you were everything you're not supposed to be,

to someone that you love.
But I only wanted you to know,
that I never wanted you to go.

 

 

All the times I've tried to explain to you what's going on inside my head.

Arkivbild från förra året.

 

Everything went upside down in a second and I couldn't go back to sleep
and I cannot breathe as long as I got this one hell of a bad decease,
and the nightmares came over me again.

 

Det har gått ett år nu. Idag. Sen du tog mitt liv och fick mig att leva på samma gång. 

Times of forsaking, my mind is aching. Now just sing me to sleep.

1 , 2

 

Du bara får mig att hänga kvar.

Precis där. Precis sådär.

Med din arm runt min midja och dina läppar mot min kind.

Hud mot hud. Tid som bara passerar, tillsammans med trafiken utanför.

Det går inte att räkna alla gånger jag drömt om just det ögonblicket.

Precis där. Precis sådär. 

Det känns som att du kryper under mitt skin, rubbar mitt sinne för en stund.

Mitt huvud vilar på din axel och mina fingarar är invirade i dina.

Och precis där, precis sådär, så börjar vi blekna bort. Igen. 

How long has it been since someone touched parts of you other than your body?

"Snälla stanna en stund till. Jag vet att du ändå inte vill gå."

Jag har insett att jag håller andan varje gång jag tänker på honom.

Det smattrar mot fönstret och klockan är alldeles för mycket. Det är väl klart att jag inte vill gå.

Tanken att få somna om och bara andas hans luft igen gör mig svag. Han följer mig till dörren och jag låter mina läppar snudda vid hans hud. Han håller kvar mig för länge och suckar när jag går. Det är inte alltid sådär lätt. Det finns ingen som skapar så mycket kaos i mig som du.

Vi skulle nog ha hamnat här ändå, för lusten är svår att ändra på.

Löven har börjat falla från träden nu.
Likt oss alla gör de allt för att hålla kvar sommaren in i det sista.
Nu faller de uppgivet mot marken och vinden suckar högt.

Du och jag låg bland löven och i varsin mössa och tittade upp mot stjärnorna.
Vi är så tokiga, som får för oss att ligga sådär i kylan.
Vi höll varandra i hand och jag tänkte på hur annorlunda du är mot vad alla tror.
Och så tänkte jag på vilken ful jacka du hade, och att jag nog är den enda
som skulle få se dig i den. 

Och jag, som inte velat inse att sommaren tagit slut, låg nu där 
bland löven och kände med dem. 
Också släppte jag sakta taget, precis som dem.

 

Ni vet den där känslan, när varenda ord stämmer in så exakt. Det här kan nog vara den mest klockrena texten jag funnit på någon annans blogg, skriven av omhonom.

Och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen.

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
och vem vet hur länge vi har varandra.
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet,
mötte jag min kärlek.

Håkan Hellström, regn och ångest, hej söndag!

Det här är slutet på vår film.

Jag sköljer bort alla känslor under vattenkranen, det här med att bara gråta i regnet känns så överskattat. Jag har funderat i timmar på vad jag ska säga till mig själv, och på ett svar på varför det blev som det blev, men det finns ingenting mer att säga. Det är slut nu.

And my head told my heart "let love grow", but my heart told my head "this time no".

You are everything and nothing at the same time, make up your mind.

Jag måste hejda mig, så att jag inte plötsligt börjar älska dig.

 

Det är så här man mår när man hemligheter har.

Det är inte så där enkelt när det enda som känns rätt, är det enda som egentligen är fel.

Det står skrivet i pannan
att man väcker en ångest,
när man släcker en annan.

No shame, no blame, because the damage is done and I forgive you.

Du har fått mig att skratta, du har fått mig att gråta, du har sårat mig och du har tröstat mig. Vi har börjat om och vi har avslutat, egentligen alldelens för många gånger. Jag vet inte vart vi står och varför vi gör så här gång på gång, men jag vet att du älskar mig och att jag inte kan leva utan dig. Vi står för nära varandra för att bli främlingar igen. Du är den enda som är tillräckligt komplicerad för att bli intrasslad i.

Ingen annan skulle förstå,

och ingen annan skulle gå

en meter för mig.

Jag behöver dig.