Det här är slutet på vår film.

Jag sköljer bort alla känslor under vattenkranen, det här med att bara gråta i regnet känns så överskattat. Jag har funderat i timmar på vad jag ska säga till mig själv, och på ett svar på varför det blev som det blev, men det finns ingenting mer att säga. Det är slut nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0