”It’s just love. Give it away”
Under ett dygn har jag fått veta saker som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle få höra. Jag har blivit glad, jag har blivit stolt, jag har blivit ytterst peppad på livet, och som ofta när livet ligger på topp, så har jag blivit ledsen. En liten sten har lossnat från mitt hjärta, men den har istället satt sig som en klump i magen. Jag får ofta höra, och jag brukar dessutom säga det själv, att man inte ska blicka bakåt. Det finns ju liksom en andledning till att framrutan är större än backspegeln. Fokuserar man inte framåt så kommer man att halka av vägen. Men idag så struntar jag i det. Idag så går jag igenom minne efter minne och inser hur otroligt fint jag faktiskt har haft det. Jag har fått lära känna så otroligt fina människor, som jag aldrig vill släppa. Det spelar ingen roll om dom tappar min hand, dom kommer ändå inte tappa platsen i mitt hjärta. Fy vad snyftig och överdramatisk jag låter. Men aja, just nu så försöker jag ändå att fokuserar på allt bra för stunden, och jag lovar, det hjälper.
Men det var längesen och jag vet bättre nu, jag vet att det inte längre är du.
"Jag känner inte igen mig, det här är inte jag.
Jag tar allting så enkelt, har förträngt hur det var.
Tillbaks i gamla vanor, när du hörde av dig igen.
Och jag ställer inte frågan, vad ville du egentligen?
Skyller inte ifrån mig, men du märkte ingenting.
Du behövde någon större och jag behövde något att längta till.
För jag försvinner ibland och alla frågar vad jag tänker på,
Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så."
Du behövde någon större och jag behövde något att längta till.
För jag försvinner ibland och alla frågar vad jag tänker på,
Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så."
Det finns nog inte en enda låt som beskriver mig så väl som den här.
Som beskriver hur det en gång faktiskt var.
Varenda litet ord stämmer in så exakt.
Jag har inte glömt.
And even though you mean so much to me, I can't wait through everything.
Dit tankarna vandrar, det är där hjärtat vill stanna.
Hjärtat börjar revoltera, jag är aldrig ledsen mera.
Ett nattinlägg. Ett sånt som knappt kan sluta bra. Och varför är Fanny Joanna Louise Berglund vaken då? (Hon som alltid har somnat innan tolv) Jo, jag har inte en blekaste aning. Förutom lite frost på insidan, så är allting egentligen fint. Tisdagskvällen spenderades med sju stycken fina vänner iförd bowlingskor och med det lättaste barnklotet jag kunde hitta i min hand. Sedan vandrade vi ner till max och på vägen spelade jag fotboll med en fin vän i handen och vår fotboll bestod av en snöklump. Om någon skulle bry sig. På torsdag (eller fredag) så flyr jag med min fina pojkvän till en annan stad, bor på hotell, går på bio och bara andas ut. Allt är så fint egentligen.
Men jag såg dig idag. Det gör alltså fortfarande ont, tänkte jag. (Det är inte bara nattinlägg som knappast slutar bra.)
Långsamt hör jag dig andas. Jag känner min trygghet hos dig, du har mig nu.
Varje ord, varje blick, varje leende, varje andetag.
Din lukt, ditt skratt, dina händer, din röst och ditt hår.
En känsla som inte går att beskriva med ord, att du är min.
Gabriel, du är det finaste jag vet.
Att lämna dig, var att lämna min trygghet.
Varje dag flyger tanken förbi. Jag biter mig i läppen och tänker på något annat. Jag har liksom blivit en sån som blundar för sanningen, för verkligheten. Jag blundar för det jag själv har skapat. Varje gång du tar upp det så svider det i ögonen och river lite i mitt melodramatiska hjärta. Jag har skapat frost inuti. Jag fick välja, men istället så vände jag dig ryggen. Att inte välja, är dock också att välja. Jag önskar bara att jag aldrig gick.
Suddenly I'm feeling brave. Don't know what's got into me, or why I feel this way. Can we dance, real slow? Can I hold you, real close?
Han den där, ni vet.
Varje dag tillför nya andetag. Jag skrattar, träffar nya människor och umgås med dom som gör mig glad. Även fast du finns i mina tankar så går det hela tiden bättre. Jag tar nya steg, upptäcker nya platser och känner efter lite mindre. Skrattar högre och oftare, bara för att jag kan. Varje gång jag vaknar så gör det lite mindre ont än när jag somnade. Jag gråter ibland, men det är mest för att rensa tankarna antar jag. Det kommer dagar då jag känner frustration för att jag inte får grepp om dig och för att du inte förstår mig, men jag vet att det alltid löser sig. Att vara ledsen är liksom att vara mänsklig, inte att vara svag.
What doesn't kill you makes you stronger, som sagt.
Vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen. Att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen.
Jag gömmer mig i tröjan som han en gång gömde sina hemligheter i. Som jag gav honom när vi satt där på vägen och han berättade om tiden när han var kär i mig. Även fast jag redan visste om det, så rev orden i mig. Att han älskade mig, men var för osäker för att våga. Tröjan luktar precis som han, även fast den är tvättad flera gånger. Idag kan bara Håkan Hellström beskriva hur jag känner. "Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig själv."
Jorden snurrar runt, runt och vi snurrar med den. Kanske så snurrar allting rätt tillslut, så att vi kan hitta hem.
Idag så har jag sjungit i tre timmar. Rösten sprack tillslut och jag undrar hur det egentligen ska gå imorgon på dom tre luciatågen. Jag insåg också en sak idag. Jag insåg att jag kommer aldrig sova i din säng igen. Att du aldrig kommer viska att du älskar mig igen. Att du aldrig kommer spela på min gitarr igen eller sjunga för mig. Att vi aldrig mer kommer göra spontana saker som att dansa vals i ditt rum, eller cykla iväg och se vart världen tar oss. Att vi aldrig mer kommer sitta ner och prata om hur fint vi hade det och hur löjliga vi var när vi lärde känna varandra. Jag kommer aldrig mer få känna lukten i din nacke, känna dina andetag eller få drunkna i dina ögon som så många gånger förr. Jag insåg att det värsta med att drömma när man är vaken är att det inte spelar någon roll hur hårt man nyper sig i armen, biter sig i läppen eller hur högt man skriker. Drömmarna stannar ändå kvar där, som att någon har tryckt in repeat. Jag vill i n t e komma ihåg hur fint det en gång var.
Du har sönder mig, även fast du gör mig hel.
Och hur kan det kännas rätt, när allt är så fel?
Nothing hurts more than waiting, since I don't even know what I'm waiting for anymore.
We all make misstakes.
Det är rätt svårt att vända och vrida på sitt hjärta för någon annans skull.
Ännu svårare är det att övertyga sig själv om att det är det enda rätta.
The happy life.
Jag var brun, hade snelugg, gick i sjuan och mina ben var smala.
Den tiden var jag så himla lycklig.
Känns som mitt hjärta är förlamat.
Jag orkar inte plugga. Jag orkar inte fota. Jag orkar inte smsa. Jag orkar inte blogga. Jag orkar inte sova. Jag orkar inte bry mig om att ena bilden har oskärpa. Jag orkar inte bry mig om att jag ser ut som en hög med hundbajs. Jag orkar inte sjunga. Jag orkar inte vara glad. Jag orkar inte vara sugen på tuc. Jag orkar inte ett jävla emo som bara deppar. Jag orkar inte sluta svära.
Jag orkar verkligen inte vara utan dig.
One and only.
I grow fonder every day, lose myself in time, just thinking of your face.
I don't know why I'm scared, I have been here before.
Every feeling, every word, I have imagined it all.
You never know if you never try,
to forgive your past and simply be mine.
Today I was a little bit stronger.
Vill ni veta vad jag insåg idag? Jag skrev ju en lista någon gång i augusti på saker jag ville göra nu i höst, och jag kom på att jag kan stryka nästan allt.
I höst vill jag,
träffa han som gör mig knäsvag
skratta extremt mycket
göra spontana, galna saker
dansa tills fötterna värker
och bara umgås med folk som gör mig glad.
Det är just det där bara som förstör allting. Men jag har ju nästan lyckats, fy vad nöjd jag är.
Det är just det där bara som förstör allting. Men jag har ju nästan lyckats, fy vad nöjd jag är.
"Feelings that come back, are those feelings that never went away."
I refuse to sink.
"If you were happy before you met someone, you can be happy when they're gone."
Oh darling, I wish you were here.
"Maybe it's not always about trying to fix something broken.
Maybe it's about starting over and creating something better."
I'm lost, lost in dreams and reality.
"You saw me at the worst, you caught me falling first."
Har insett att hösten snart är här. Det känns lite hemskt, men också rätt mysigt.
Nu får jag en chans att bli hel igen.
I höst vill jag,
vara onödigt lycklig och löjligt kär
träffa han som gör mig knäsvag
skratta extremt mycket
göra spontana, galna saker
dansa tills fötterna värker
och bara umgås med folk som gör mig glad
♥
