F a n n y

Idag så har jag sjungit i tre timmar. Rösten sprack tillslut och jag undrar hur det egentligen ska gå imorgon på dom tre luciatågen. Jag insåg också en sak idag. Jag insåg att jag kommer aldrig sova i din säng igen. Att du aldrig kommer viska att du älskar mig igen. Att du aldrig kommer spela på min gitarr igen eller sjunga för mig. Att vi aldrig mer kommer göra spontana saker som att dansa vals i ditt rum, eller cykla iväg och se vart världen tar oss. Att vi aldrig mer kommer sitta ner och prata om hur fint vi hade det och hur löjliga vi var när vi lärde känna varandra. Jag kommer aldrig mer få känna lukten i din nacke, känna dina andetag eller få drunkna i dina ögon som så många gånger förr. Jag insåg att det värsta med att drömma när man är vaken är att det inte spelar någon roll hur hårt man nyper sig i armen, biter sig i läppen eller hur högt man skriker. Drömmarna stannar ändå kvar där, som att någon har tryckt in repeat. Jag vill i n t e komma ihåg hur fint det en gång var.