F a n n y

Jag har insett att jag håller andan varje gång jag tänker på honom.

Det smattrar mot fönstret och klockan är alldeles för mycket. Det är väl klart att jag inte vill gå.

Tanken att få somna om och bara andas hans luft igen gör mig svag. Han följer mig till dörren och jag låter mina läppar snudda vid hans hud. Han håller kvar mig för länge och suckar när jag går. Det är inte alltid sådär lätt. Det finns ingen som skapar så mycket kaos i mig som du.