F a n n y

Under ett dygn har jag fått veta saker som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle få höra. Jag har blivit glad, jag har blivit stolt, jag har blivit ytterst peppad på livet, och som ofta när livet ligger på topp, så har jag blivit ledsen. En liten sten har lossnat från mitt hjärta, men den har istället satt sig som en klump i magen. Jag får ofta höra, och jag brukar dessutom säga det själv, att man inte ska blicka bakåt. Det finns ju liksom en andledning till att framrutan är större än backspegeln. Fokuserar man inte framåt så kommer man att halka av vägen. Men idag så struntar jag i det. Idag så går jag igenom minne efter minne och inser hur otroligt fint jag faktiskt har haft det. Jag har fått lära känna så otroligt fina människor, som jag aldrig vill släppa. Det spelar ingen roll om dom tappar min hand, dom kommer ändå inte tappa platsen i mitt hjärta. Fy vad snyftig och överdramatisk jag låter. Men aja, just nu så försöker jag ändå att fokuserar på allt bra för stunden, och jag lovar, det hjälper.