"Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå."
Den sista helgen av sommarlovet spårade ur. Och fy vad roligt jag hade. Att rensa huvudet på moln så att säga. Igår började skolan igen. Även fast jag sa tidigare att jag inte var redo, så var jag mer än redo. Nya skrivblock, pennor och sudd ligger i väskan och bara väntas på att användas. Ni vet sånt här sexårs spring i benen när en ny ryggsäck sitter på ryggen och den absolut första skoldagen väntas, så känner jag för tillfället (dock så lär det väl avta när historieböckerna tas fram tjugo över åtta imorgon..) Klassen är också bra. Åh, det här lär bli tre bra år. (Men för tillfället så känns det som att jag helst vill gömma mig under täcket. Igen. Som vanligt.)
Kommentarer
Trackback
