Vi är inte sånna som i slutet får varann.
Lyssnar på jonathan johansson, herr krunegård och finaste winnerbäck, drömmer mig bort och dricker grönt äventyrste. Idag är en sån där dag jag vill ligga nergrävd under täcket, stanna tiden och bara glömma tid och rum, helt ensam. Istället blir jag nästan döv av tystnaden och ensamheten känns mer ofrivillig än någonsin. Hej onsdagsångest.
Kommentarer
Trackback
