Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen. För långsamt, för snabbt men aldrig i takt.

Mådde inte speciellt bra imorse, så jag bestämde mig för att stanna hemma. Med en förkyldning som aldrig verkar ge efter och med noll energi efter en jobbig vecka, så kändes det bäst så. Nu så ser jag på top model försöker jag självkurera mig med sharon och te = bästa sättet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0