They say it's what you make, I say it's up to fate.

Tvingar mig själv till skolan efter flera dagar som sjuk. Har långa teriolektioner. Försöker äta av skolrestaurangens mat, men fyller magen slutligen med knäckebröd. Tappar känseln i fingrarna på den korta vägen till bussen. Gömmer mig i min vinröda halsduk. Sitter med Martin på bussen och knäpper fåniga bilder med hans mobil. Ringer den bästa när jag tillslut har kommit hem. Gråter, skrattar och fånar mig. Precis som vanligt. Det känns i alla fall lite bättre idag, mitt i all oreda. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0